Är så jävla lycklig ibland, eller just under den här månaden har jag varit det hela tiden, men nu vet jag inte vad som händer. För jag tänker om jag någonsin kommer bli helt bra, eller väntar iaf på den dagen. Både psykiskt och fysiskt. Jag väntar och väntar. Jag har allt jag behöver och vill ha, till och med mer än de. Skolan får väl gå som den vill. Jag ger upp snart.