KUL
Vad är mänskliga rättigheter?
Mänskliga rättigheter är regler där det står
vilka rättigheter människor har.
Rättigheterna är individuella.
Det betyder att reglerna gäller för varje människa. Det är staten som ska skydda människor och se till att de får sina rättigheter.
Regeringen har det största ansvaret.
Men myndigheter och kommuner har också ansvar.
Det finns olika sorters rättigheter.
Men alla rättigheter är viktiga.
En del rättigheter är politiska och medborgerliga.
Människor ska ha rätt att säga vad de tycker,
tro på vilken gud de vill och kunna välja att vara med i föreningar. Andra rättigheter är ekonomiska, sociala och kulturella.
Människor ska ha rätt till ett arbete och att äta sig mätta.
Människor som inte kan arbeta ska få hjälp av samhället.
Alla ska få sjukvård och lära sig att läsa och skriva.
FNs regler om mänskliga rättigheter
Efter andra världskriget började länderna
samarbeta i Förenta nationerna, FN.
I FNs allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna talar länderna i FN om hur de tycker
att det ska vara i världen för att människor
ska kunna leva i fred och frihet.
Det här är vad den allmänna förklaringen bland annat handlar om:
Alla människor är lika mycket värda
Mänskliga rättigheter gäller för alla människor.
Alla människor har rätt att leva och att vara medborgare i ett land. Länderna ska skydda människor så att de kan känna sig säkra. Ländernas lagar och domstolar ska behandla alla människor lika. Människor ska kunna resa i sina länder och till andra länder. Länderna ska ta emot flyktingar som saknar skydd i sina egna länder. Människor ska själva få bestämma över sina liv.
De ska få gifta sig, tycka vad de vill och tro på vilken gud de vill. Länderna ska kämpa mot fattigdom och se till
att människor har arbete och bostad, får äta sig mätta
och lära sig att läsa och skriva.
Konventioner
I förklaringen säger länderna att de tycker
att det är viktigt med mänskliga rättigheter.
Men de lovar inte att göra som det står i förklaringen.
Därför var nästa steg att göra konventioner.
I konventionerna finns regler för mänskliga rättigheter. De länder som har skrivit på konventionerna
lovar att följa reglerna.
Sverige har skrivit på många konventioner.
Det här är några av de viktigaste:
Konvention om avskaffande av alla former av rasdiskriminering.
Den handlar om att människor inte får bli dåligt behandlade på grund av till exempel sin hudfärg.
Internationell konvention om ekonomiska,
sociala och kulturella rättigheter.
Den handlar om att människor har rätt till
bland annat trygghet och utbildning och att slippa vara fattiga.
Internationell konvention om medborgerliga och politiska rättigheter.
Den handlar om att människor har rätt att leva i frihet
och att kunna bestämma över sina liv.
Människor har rätt att till exempel tycka, tänka
och säga vad de vill så länge det inte skadar andra människor.
Konvention om avskaffande av all slags diskriminering av kvinnor.
Den handlar om kvinnors rättigheter.
Konvention mot tortyr och annan grym, omänsklig
eller förnedrande behandling eller bestraffning.
Den handlar om att länderna inte ska behandla människor dåligt i fängelser, till exempel slå människor
för att tvinga dem att berätta saker.
Konvention om barnets rättigheter.
Den handlar om barns rättigheter.
Regeringen arbetar för att skriva på fler konventioner. En av konventionerna handlar om samernas rättigheter. Samerna är ett ursprungsfolk.
I Sverige skyddas de mänskliga rättigheterna i grundlagarna
Konventionen om barnets rättigheter (barnkonventionen)
Konventionen definierar barn som varje människa under 18 år, om inte barnet blir myndigt tidigare enligt den lag som gäller barnet. Konventionen innehåller såväl medborgerliga och politiska som ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter. Barnkonventionen innehåller fyra grundläggande principer som ska vara styrande för tolkningen av konventionens övriga artiklar:
• Förbud mot diskriminering (artikel 2)
• Barnets bästa i främsta rummet (artikel 3) • Rätten till liv och utveckling (artikel 6)
• Rätten att få komma till tals (artikel 12)
De grundläggande principerna innebär att varje barn, utan undantag, har rätt att få del av sina rättigheter; att barnets bästa skall beaktas vid alla beslut som berör barn; att inte bara barnets överlevnad utan också hans eller hennes utveckling skall säkerställas till det yttersta av samhällets förmåga; samt att barnets åsikter skall få komma fram och visas respekt. De grundläggande principerna relaterar till varandra och formar tillsammans en attityd till barn som man skulle kunna kalla konventionens barnsyn.
Vad innehåller barnkonventionen?
Barnkonventionen innehåller både civila och politiska rättigheter och ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter. Vissa av rättigheterna, till exempel yttrandefriheten, religionsfriheten, föreningsfriheten och rätten till utbildning, tillfredsställande levnadsstandard och bästa uppnåeliga hälsa regleras både i barnkonventionen och i andra centrala konventioner om mänskliga rättigheter. Men barnkonventionen innehåller även en rad rättigheter som är specifika för barn. Det är till exempel barnets rätt till personlig kontakt med sina föräldrar, rätt till
omvårdnad för ett barn som berövats sin familjemiljö och barnets rätt till kostnadsfri utbildning.
Fakultativa protokoll
Barnkonventionen har även tre fakultativa tilläggsprotokoll. Det första rör frågan om barns indragning i väpnade konflikter och ålägger staterna att vidta åtgärder för att barn, d.v.s. personer under 18 år, inte skall delta direkt i sådana konflikter. Minimiåldern för obligatorisk rekrytering höjs därmed från 15 till 18 år jämfört med barnkonventionen. Det andra protokollet behandlar frågan om sexuell exploatering av barn, handel med barn och barnprostitution samt barnpornografi.Sverige har ratificerat bägge fakultativa tilläggsprotokoll.