Det är tankar som surrar runt mig om natten. kommer jag någonsin att kunna säga att allt är riktigt bra och det är hela sanningen. alltid är det någonting, antingen psykiskt eller fysiskt. men det handlar väl då om situationer och så. inte om mig. bara mitt förflutna. saker är dåliga men jag försöker att inte låta dem förstöra mig. och handlar det om dom vilka som är starka nog? får dom de svåraste att ta tag i bara för att dom kan hantera det och hitta hem igen? men iaf, det enda jag vet just nu är iaf att det här inte är slutet. jag kommer dö fridfullt. Ung, gammal. Sjuk frisk spelar inte roll, bara att jag hittat hem innan jag somnat in så är jag lycklig och nått min mening. Jag är nu ute på okänd mark och försöker kämpa och jag kommer klara det. ibland kanske man måste falla och snubbla flera gånger endast för att ta sig upp. har man lidit och fått det bättre så vet man hur bättre känns. annars vet man inte. låter man inte sig själv känna så vet man inte. har man varit svag så är man starkare. 

men som en nära vän sa till mig '' in a world full of suffering, why should we be so blessed?''

Det kanske är vi som har det som jobbigast är de som är välsignade. jag håller ut iallafall. jag ska klara de.