Min första kärlek är jag hundra procent att det är den jag har nu. 

Stefan och jag har pratade lite granna för något år sedan lite då och då, men då var det som inge mera med det. Vi slutade snacka helt och blev då någon gång in emot sommaren snackade vi bara en gång och inge mera med det heller som.

Sista augusti så skrev han till mig en liten kommentar bara på en bild jag hade och bad mig höra av mig. och det gjorde jag då. 

Och efter det började vi som bara snacka och at that point var han bosatt i stockholm. Vi bestämde bara att vi skulle ses när han kom och då var det som dom goda vänner vi blivit av att snacka. 

Vi snackade natt och dag hela tiden tills vi sågs. pratade om allt möjligt. 

 

När han väl kom till Umeå igen så träffades vi utanför pressbyrån och direkt jag såg han blev jag helt såld för honom. Förut hade vi ju träffats och så men när vi började snacka insåg jag hur han var som person och så. Han var alltid glad och fick mig alltid att le. Vi umgicks dagarna in och ut och hade så jävla roligt vissa tillfällen medans ibland så satt vi bara och gjorde inte så mycket. Men han var ändå roligast för mig att vara med at that point.

När helgen kom den veckan så tog jag med honom,blomman,johanna å hanna ut till tuvan. Där badade vi och hade en av de bästa kvällarna i mitt liv.

Jag kommmer ihåg hur jag la mina ben över honom's i badtunnan och sedan så lyfte han upp mig så jag satt i hans knä. och då kände jag bara att känslorna blev bara starkare och starkare. 

Jag var rädd, så när vi gick in i huset gick jag direkt till sängen för hela huvudet snurrade. jag var så lycklig men så rädd. Visste att inget var möjligt vid den punkten. Men han kom springande i kalsonger å en tröja dyngsur och försökte få med mig att bada med alla dom i mitt badkar. Han och blomman blev helt sålda för det. 

Men jag kunde inte, så jag stannade kvar i sängen. 

När vi alla sedan skulle sova så låg han bakom mig hela natten. Det var jättemysigt. Vi delade allihopa på en stor säng så det var helt underbart. 

 

Dagen efter så for vi iväg till stan och då var det som att smälta ner känslorna och försöka hålla dem i kontroll. Var svårt att inte säga någonting till honom men höll emot. Vi satt då och käkade kinamat och hade det jävligt trevligt han jag och hanna. Då kändes allt riktigt bra. 

 

Dagarna gick och allt blev jobbigare att hålla inne. För vad skulle jag göra? Säga att jag hade känslor för honom och så sedan kanske han inte känner något tillbaka? sKulle vänskapen vara körd då? 

Iallafall. nu spolar vi fram en bit till den 27 september.

Jag gick runt en vanlig dag med hanna i stan och han och jag skulle då ses. Vi stod vid ur&penn och då fick jag bara ett sms

''är du bög?''

jag svarade ju som bara ''ja lite durå?''

då fick jag till svars ''nej är dödskär i dig?''

Då stannade jag bara upp och läste det om och om igen. Jag tänkte bara.. '' driver han med mig eller är han seriös?'' 

Vi träffades senare och då började blomman driva om massa me brandbil och massa sånt där men jag förstod ingenting. 

 

Jag gick då hem på ett tag och då så sa han att vi skulle prata. Då gick det runt i mitt huvuud att han drev med mig.. och då var jag bara rädd och ledsen. men var inte säker. men sedan låg vi där. Han kom hem till mig och la sig i min säng och jag frågade vad han skulle säga. Det tog en liten stund men sedan kollade han upp i taket och sa '' ja men jag har börjat få känslor för dig åså''. 

å då blev jag helt varm inombords. han var rädd som jag att säga det, men han var stark nog och sa det till mig som jag inte vågat säga till honom än. så vi låg där ett tag och tittade varandra in i ögonen tills han kysste mig och det kändes som jag flög. flög bland moln. och vi bara låg där.

 

När klockan gick så skulle han hem, och det kändes jättejobbigt.. jag ville verkligen inte att han skulle dra. så jag följde honom en liten bit. men vi tog en liten omväg. vi gick förbi stadshuset och satte oss vid ett träd. där myste vi och pratade i flera timmar. och där kunde jag stannat förevigt. 

Jag vill nog säga själv att det är mer däär allting började. Vid trädet. Jag visste att jag älskade honom.

 

På onsdagen därefter så hade jag aldrig tagit mig modet att säga vad jag ville ha sagt. Så då satte vi oss ner och det tog jääättelång tid för mig att få ut orden. jag ville ha dem sagda men jag vågade inte. men eftersom hade vågade säga till mig att han hade känslor för mig så vågade jag ta steget till det här. 

När orden kom ut..

'' Jag ville bara säga att...... jag älskar dig''.

och sedan den dagen så var det han och jag. Och det har det varit nu snart i sex månader.

 

Han blev min bästavän, min första kärlek och vardag. Vi har varit med varandra, skapat minnen och gett livet mening. iaf mitt. 

Han fick mig att ändra sidan på så mycket, och få mig att aldrig underskatta mig helt. Att vi kan klara allt och verkligen våga försöka. Gett mig starkare självförtroende. fortfarande det är inte jättestarkt men det har blivit bättre och det kännns helt underbart.

Den kärlek jag har med honom är så magisk och precis som den som mina föräldrar berättade om när jag var liten. Vi har ju somsagt haft det tufft då och då, men vi har alltid klarat av det och det kommer vi alltid göra. Han är en sådan underbar killle och hans leende kan få hela min värld att vändas tillbaka som den ska. 

Hoppas verkligen på föralltid med dig Stefan. Du är det finaste jag vet och jag älskar dig mest i hela världen.